Katten får smak på sommar

ETT AV KATTENS NIO LIV

Mor Maj har haft sommarhus ute på Bokenäset i ett tiotal år. Under den tiden har hon haft turen att se och stifta bekantskap med ett antal djur. Rådjur och älg har hon stått öga mot öga med, grävlingar och harar kan mamma ibland se ränna omkring på tomten i ottan. Två rävar raskade över gräsmattan härom året. En sommar kom t o m en ”sällskapsfågel” på besök. Den hackade på rutan, inte för att tigga mat, utan för att få känna mänsklig värme. När verandafönstret öppnades flög, jag tror det var en talgoxe, i cirklar runt hennes huvud, lät fjädrarna nudda kroppen och flög sen in i stugan och ut igen. Talgoxen bodde i ett cypressträd bakom knuten. Den har inte synts till sen dess.

 

Ja äventyren med traktens ”vilda” djur är många, ingenting går dock upp mot vad Mia, min katt hittar på.

 

När jag är ute och reser om somrarna faller lotten på mamma att ta över vårdnaden av katten. Ett helsikes jobb, men i efterhand tycker hon det är värt besväret. Hittills har i varje fall missen skänkt trevliga minnen.

 

Mia, som ursprungligen är innekatt, har börjat att få smak på det ”ljuva utelivet” sedan hon varit några somrar vid Bokenäset.

 

Färden dit med motspänstiga Mia är ett äventyr i sig, värt att berätta. Maj och jag får tillsammans uppbjuda alla krafter och när vi till slut lyckats pressa ner den arga, klösande och fräsande Mia i kattburen är det dags för den för kattdjuret långa resan. Under transporten beter hon sig på följande sätt: Vid extrem stress, t ex påstigning av buss, spårvagn och köbildning eller trängsel är Mia knäpptyst. Då jag lite oroligt kikar in i buren verkar hon vara på alerten; öronen på spänn och klorna ute. Tryckt mot ena väggen stirrar två oförstående ögon på mig. När bussen kommit igång och om allt är relativt lugnt, börjar Mia jama ynkligt. Folk vänder sig oftast om och sympatiserar.

  -Vilken söt katt, säger de, kan inte vara lätt. Förstående ansikten ler mot mig.

 

Andra takter blir det när turen kommit till cykelfärden, alltså sista biten ut till stugan. Då sätter Mia igång att hoppa och bråka i buren. Samtidigt som jag sakta cyklar, trycker jag fingrarna genom burgallret i ett desperat försök att lugna henne. Dömt att misslyckas! Men jag kämpar enträget vidare och tänker på min kära mor.

 

Historien jag tydligast minns är vad som hände en gång när hon cyklade med katten. Maj var tvungen att parkera och vila vid de branta backarna på Bokenäs. Min annars snälla katt satte igång att hoppa och slänga, fram och tillbaka. Mamma blev orolig att buren skulle gå sönder och ställde ner den vid sidan av vägen. Mia fick långa framtassar, stack ut dem genom gallret och krafsade på marken. Stackarn trodde väl att hon skulle kunna ta sig ut.

 

Lön för mödan får min älskade katt äntligen när hennes hemska resa är över. Till en början sträcker sig upptäcktsfärden endast inom sommarstugans ombonade väggar. Bara det är kul i sig, ett tag.

 

Innan jag reser iväg på mina eskapader utomlands ger jag stränga order om att Mia inte på några villkor får släppas ut. Omtänksam som jag är, oroar jag mig över att hon ska springa bort, få obotliga sjukdomar eller råka i slagsmål med andra katter.

 

Mamma lyssnar och förstår mig, men blir ambivalent. När Mia luktat klart inne i stugan jamar hon och väntar vid balkongdörren med sin ödmjukaste min. Nu har matte plötsligt försatts i ett dilemma, vem ska hon rätta sig efter? Nisse eller Mia? Det blir av naturliga skäl katten. Mias trånande blick klarar få människor motstå.

 

När dörren öppnas och katten avvaktande slinker ut är det det mest spännande ögonblicket för min katt och mest nervösa för mamma. Mia sniffar försiktigt på gräset, tittar oroligt ut över okänd terräng, vänder sig därefter om och jamar. Mamma bär in katten, som behöver smälta de nya upplevelserna. Men Mia nöjer sig inte med en kort rekognoseringstur. Strax vill det lilla livet ut igen, nu blir nyfikna Mia borta ett bra stund.

 

Så fort det börjar regna vill Mia in, mamma hinner ibland se den trippa i det våta gräset som om hon bar sidenskor. Ett fönster lämnas på glänt ifall Mia vill komma in om natten.

 

En tidig morgon vaknade min moder av något som lät som barnskrik. Hon gick upp, tittade efter vad det var och fick se Mia med en skrikande harunge i munnen. Harmamman sprang fram och tillbaka, oförmögen att försvara sin avkomma.

  -Släpp den! skrek mamma bestämt och gav Mia sin argaste blick. Mia släppte omedelbart greppet om den tjutande harungen. Harmamma med unge for blixtsnabbt iväg mot tryggare nejder. Maj och skamsen Mia kilade in i stugan.

 

Trots sin ringa storlek är min katt en mästare på att försvara sitt revir. Hon satt på altanräcket en dag och vaktade matskålen när en betydligt större katt försökte snylta till sig ett gratis mål. Mia hoppade över två meter och jagade fräsande bort den fule, plufsige förövaren. Fast några dagar senare sågs de två avspänt leka med varandra.

När hösten kommer flyttas Mia till lägenheten i Uddevalla. I sedvanlig stil är min katt motsträvig inför transporter och för givetvis så mycket oväsen som möjligt på väg till bussen. Vid Bokenäs skola är trafiken livlig och Mia blir knäpp tyst, kanske vill hon inte skämma ut sig inför väntande bussresenärer.

 

I lyan känner sig Mia hemtam direkt och springer nosande runt i alla rum. Missen är väldigt försiktig. Efter ett språng högst upp på bokhyllan tassar hon vigt mellan fotografier och kristallvaser utan att riva ner något.

Första besöket på lådan blev en traumatisk kattupplevelse. Ett hastigt kliv upp på kanten och lådan nästan välte. Det small till. I panik störtade Mia mot ytterdörren och kissade direkt på dörrmattan. Maj säger att det är enda gången katten inte varit rumsren den sommaren.

 

Alla Sjöströms tycker Mia är lite speciell och väldigt vacker, vi hoppas hon får vara med ett tag till.

 

9 Dec.-96

Nils Sjöström