Stympad katt

TREBENTE KISSEN

Första gången jag såg en trebent katt var i Kampung Juara på Tioman Islands, Malaysia. Kvällen ifråga var luften kvävande het, jag och ett trevligt par från Sundsvall dinerar på ”Bushmans”, beachens populäraste ställe.

Katter som ränner omkring, speciellt runt matstånd och restauranger är inget ovanligt i Asien, men när en liten katt med kapat vänsterbakben kämpande haltar fram blir nog alla, även katthatarna, berörda.

  -Stackars liten, vilket öde, sympatiserar en kvinnoröst.

  -Vem är förövaren? Mannen tror, liksom jag, att en sjuk individ lemlästat katten.

Jag plockar upp krymplingen och ber någon ta kort. Tillsammans poserar vi glatt framför kameran. Kattdjuret, hona, gosar spinnande. Hon liknar en blandning av bondkatt och siames. Huvudet avsmalnande framtill och pälsen brunsvart med vita fläckar. Svansen smal och lång, tvärt emot sydostasiatiska katters knorriga stump. Utstrålningen verkar så ynklig att jag inte tror djuret skulle klara tufft kattliv länge till.

Jag skulle bara veta…

Påföljande dag traskar jag nedåt Bushmans igen och där var stackarn, som vanligt tiggande matrester och linkade på sitt karakteristiskt mödosamma sätt. Jag slänger ner potatis och spagetti. Hon stryker sig ivrigt mellan mina ben och är väldigt ödmjuk, hårklätt skinn spretar tovigt åt alla håll, trots sargat yttre är själen ok.

Kattkraken verkar uppskatta livets gåva och tycks göra allt för att behålla livhanken. Att resignera tillhör inte katters natur.

Inte kan folk motstå en tilltufsad stympad misses ynkliga jamande. Således får hon bästa läckerbitarna av förstående turister. Men det finns också andra, mer intakta och större artfränder, som avundsjukt stryker omkring.

Stämningen i kattvärlden kan ibland bli hätsk. Plötsligt hörs otäcka fräsande och dunkande ljud under matbordet. "Min" älskling har gjort ett anfall mot en kraftig gråkatt. "Fröken trebent" tycks ha oändliga krafter trots gravt handikapp. Vem av oss restauranggäster hade kunnat ana hennes potential och friska kämpaglöd, så mycket skinn på nosen har inte ens min virila bondkatt hemma i Göteborg.

När majoriteten gått frågar jag ägaren om orsaken till lemförlusten. Han rycker till, får en inåtvänd blick och säger med knappt hörbar darr på rösten att miss trebents mamma hade bitit av vänstra bakbenet på en av sina då nyfödda och dödat de återstående ungarna.

"Mördarkatten" fick dock smaka på egen medicin och blev efter en tid en leguans skrovmål.

3 Sep.-97

Nils Sjöström